saker kan vara så ironiska.

skrev att skolan gärna får vänta nåra veckor,

för att jag är så lycklig för tillfället.

orkar liksom inte bli så bunden till nåt,

varje dag, hela tiden.

men jag är ändå glad. och lycklig.

för detta är mitt sista år i skolan, sedan är jag fri.

ett tag i alla fall.

men skit samma, det jag skulle säga var inte det.

det jag skulle säga var,

att jag är less på att mitt humör går upp och ner hela tiden,

hur det kan påverkas så lätt.

det är svårt att förklara,

men jag känner verkligen att jag är lycklig, älskar livet nu.

samtidigt när jag sitter här ensam på kvällen,

sätter på musik som får mig att tänka,

känner jag mig ändå ... tom på nåt sätt ?

är trött på att det ska vara så.

för när man väl har det, är det inte kul längre.

jag hatar att känna som jag gör, 

att det finns saker jag verkligen vill ha men inte kan få.

fast sedan, eller förut, när jag väl hade det, var det ändå inte roligt.

när fan blir man nöjd egentligen ?

mycket vill ha mer. vill inte ha mer, vill bara ha.

trött på att leka lekar o aldrig veta var man står.