vet inte varför.

jag är för lat för allt.

jag orkar inte.

jag var så ambitiös förut,

det var inget som jag kände att jag inte kunde göra.

jag orkade så mycket.

jag pluggade, tränade, var med vänner.

jag gjorde så mycket.

nu orkar jag inte.

jag vill bara sova.

bangar gärna skolan,

får inget dåligt samvete alls.

vad hände med mig ?

jag har inte förändrats egentligen.

men samtidigt har jag det.

jag har inte blivit någon annan,

men inom mig har jag det.

för mig själv har jag blivit det.

det är ingen annan som direkt har märkt nåt,

för det är liksom inte en förändring som drabbar någon annan.

det drabbar mig. bara mig.

alldeles för ofta känner jag att jag inte orkar.

jag önskar att jag orkade.

jag vet inte vad jag ska göra för att orka.

börjar inse att det inte hjälper att sova.

men jag orkar inget annat än sova.

jag känner att jag inte bryr mig,

allt får bara gå som det går.

orkar inte bry mig om att jag fick dåligt på fe-provet i fredags,

för jag orkade inte plugga.

jag visste att det skulle gå dåligt på provet,

men jag gjorde inget åt det när jag fortfarande hade chansen.

det är problemet.

om det nu är ett problem.