ni kanske redan vet vad jag ska säga.

om smaken alltså.

fast detta är ändå ganska intressant tycker jag,

så jag kan lika gärna skriva det här med.

lite mer utvecklat, lite längre tankar.

i alla fall, förut när jag hade bäddat ner mig så gott i soffan,

låg där me mitt duntäcke o kollade på råttatojj,

o käkade mina vindruvor.

plötsligt slog det mig att jag inte känner någon smak.

yep, där rök smaksinnet också.

det kommer ju tillbaka i know men ändå.

det fick mig att fundera på den händelse jag nämnde tidigare.

smaksinnet är borta,

men inte sinnet för smak.

jag har fått smaka på svek idag.

det var inte gott.

det smakade fruktansvärt illa faktiskt,

det ger mig kväljningar.

-

och ytterligare funderingar blir:

vad är egentligen värre än att bli sviken ?

alltså detta var kanske inte the worlds biggest deal ever,

men det handlar fortfarande om att bli sviken.

på ett eller annat sätt, jag tycker nog inte att det spelar så stor roll.

när jag tänker på en annan sak, typ p,

undrar jag om det också handlade om svek.

gjorde det det ?

kanske. till en viss del.

att bli sviken är nog tamigfan det värsta som finns.

att man går runt o tror att allt är jättebra,

men att någon ... går bakom ryggen på en.

o när man sen får reda på sanningen ...

OUCH. it hurts. it really does.

nu var som sagt detta inte en jättestor grej som hände idag,

men det handlar fortfarande om att bli sviken.

och är det nånting jag ska akta mig för i framtiden,

är det just att svika folk.

just för att det är det som håller i sig längst,

som kanske aldrig riktigt försvinner.