jag orkar inte.
man tror så jävla mycket bättre hela tiden.
jag är trött på det nu.
jag är trött på den falska, äckliga verkligheten.

jag blir besviken på mig själv.
jag blir besviken på att jag aldrig lär mig.

jag blir sårad för att jag tror det bästa om folk.
eller blir jag sårad för att jag ser vad jag vill se ?

jag orkar inte mer.
jag har sagt det förut, men jag säger det igen.

så fort allting börjar rulla o man känner sig lycklig händer nåt.
verkligheten kommer ikapp mig,
o väggarna kommer bli högre och tjockare för varje gång.

dom man litade på mest.
när dom sviker, vafan gör man då ?