rubriken talar.
tror fan inte på kärleken längre.
kommer inte tro på kärleken förrän motsatsen är bevisad.
att kärlek faktiskt finns.
i min närhet.

just nu, eller den senaste tiden ..
jag vet inte, men det kommer fram så jävla mycket.
otrohet liksom.
vaFAN händer ?!
hur fan kan man leva med sig själv liksom ?

jag trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva det.
o efter första gången tänkte jag,
okej, en gång. antagligen aldrig mer.
det är fan så mycket vanligare än vad jag trodde.
sen sommarlovet tog slut ..
håller inte ens räkningen.
det är bara så jävla sjukt.

jag undrar typ hur fan man tänker ?
om man tänker alls ?
o man vet ju om hur mycket det sårar..
nä jag vetefan, för mig är det bara en stor jävla gåta.
jag fattar det inte.

kan inte alla bara FATTA att man inte är otrogen mot någon ?!
ifall man har nåt sjukligt jävla behov av att bli bekräftad,
kan man inte göra slut innan då ?
eller vafan handlar det om ?
jag tror att det endast handlar om bekräftelse.
så om man nu har ett sånt behov,
varför i helvete gör man inte slut då ?
för allas jävla bästa !!

den som är otrogen kanske inte heller mår bra av det.
eller, jag vet att det inte är så. oftast.
men den som är lyckligt ovetande ..
hur fan tror man att den mår när allt kommer fram ?
för det gör det alltid.
det kommer alltid fram, på ett eller annat sätt.

människor som är otrogna ..
hur fan kan dom leva med sig själva ?
det är bara sjukt.
jag blir så äcklad av såna människor.

såååå nu fick lilla sofia skriva av sig.

tack hej.