jag har kommit på mig själv med att sitta o le idag. innan det lilla leendet kommer får jag ångest, för att jag känner mig så jävla taskig. direkt efter kommer det lilla leendet. jag ler för att jag är ond. jag borde ha ångest för att jag är ond, men det känns ingenting. det känns bara som att uttrycket "payback is a bitch" har fått en helt ny innebörd. okej, det kanske var att gå över gränsen. det kanske var det. eller så var det inte det.